Halvväggs in i säsongen så börjar ligans tabell att ta form. Edmonton, Buffalo och Carolina står som tabelljumbos utan hopp om en slutspelsplats. Så nu börjar dessa istället ta siktet på sista platsen i tabellen. Jag gillar NHL. Jag gillar formatet, jag gillar spelstilen och framförallt gillar jag drafts. Tyvärr så har drafts en allvarlig nackdel, en nackdel som är så allvarlig så att jag anser att den till en viss del kan förstöra matcher. Draft picks ordningen fungerar som så att det lag som kommer sist i tabellen har en 20% chans att få första valet som lottas ut. Skulle någon annan vinna lottningen med så är den som kom sist garanterad andravalet och sedan rullar detta på. Näst sist i tabellen får tredjevalet etc.
I årets Draft finns det hela två så kallade "generational players", Connor McDavid samt Jack Eichel. En generational player är en sådan spelare som spås bli en superstjärna, en av de största. Mario Lemieux, Bobby Orr, Wayne Gretzky, Sidney Crosby etc. Nu tycker jag personligen att det är lite för tidigt att dra på så höga växlar på de här killarna. Det finns mycket som kan hända på vägen. Många nykomlingar klarar inte av den mentala biten att kliva in på en NHL is med allt vad det innebär, och om de väll gör det så ska de vara skadefria. Peter Forsberg, Eric Lindros är två namn som förmodligen skulle ha tillhört kategorin generational players ifall de fått vara skadefria.
Hursomhelst så råder det ingen tvekan om att det är två kanonval som är tillgängliga i årets draft, varav en av dem troligen kommer bli en av ligans bästa spelare framöver. Det lag som slutar sist i tabbelen har 20% möjlighet att få Connor McDavid som anses snäppet vassare än Jack Eichel. Skulle laget misslyckas så är den garanterad Jack Eichel.
Möjligheten att drafta en storstjärna är värd mycket pengar, framförallt så kan det få stor betydelse för lagets tabellposition i framtiden. 1984 års draft är ett praktexempel på detta. Pittsburgh Penguins som då hade både ekenomiska problem samt var ligans särklass sämsta lag hade siktet inställt på självaste Mario Lemieux som liksom McDavid och Eichel hade fått generational player status. Därför la de sig platt, eller "Tankade" som det också kallas. Pittsburgh har självfallet aldrig erkänt det här, men de flesta NHL kännare är överens om att laget gjorde medvetna val för att hamna sist i ligan. Det är nog svårt att få med sig både Coach och spelare på vad som kallas "Tankning", men genom att plocka upp tredje målvakter och ge spelare från farmarligan en "chans" så får man ett sämre lag och med lite påtryckningar på coachen och ett löfte om bättre tider så är möjligheten inte så långt bort.
Vi kommer få se detta i år i NHL, Buffalo Sabres har redan gått ut med ett lugnande meddelande till sina fans att framtiden ser ljus ut ifall de kommer sist i ligan. Likaså så kommer vi se Tim Murray stå framför podiet och förneka att denna tankning kommer ske, men det kommer den. Alla vet detta, det står helt enkelt för mycket på spel. Det här är för mig jättetråkigt. Tanken med draften är att balansera ut ligan. Genom att ge de sämsta laget bäst förutsättningar att varva lovande nykomlingar så ger man de klubbarna en möjlighet att komma ifatt storlagen. Jag tycker systemet och tanken är bra. Det genererar en jämn liga som ständigt utvecklas samtidigt som det bidrar till en ekonomisk trygghet för investerarare i klubben. Tyvärr medför också möjligheten till att bli garanterad en av dessa två superstjärnor att vi, fansen, fåt bevittna något som inte alls är långt ifrån läggmatcher.
Det glädjande i hela historien är att NHL har beslutat att från och med 2016 så skall första handsvalet, men också andra och tredje valet lottas ut. Då blir möjligheten att tanka sig till ett bra draftval alldeles för osäkert. Bra beslut av NHL men tyvärr ett år för sent.
Själva spelarna då, de som orsakat så mycket skriverier. Ja ta en titt på dessa videor:
Connor McDavid och Jack Eichel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar