Tradeanalys igen, Leafs och Predators.

Okej nu var det dags igen. Ni får ursäkta antalet spelaranalyser, men det är högsäsong för utvärdering av spelare i och med mitten av säsongen samt trade deadlinen som närmar sig. Jag lovar att kompensera med någon lättsmält powerlista sen när bortbyttarsäsongen tagit slut.

Nashville slog på stora köpartrumman i dagarna när de bytte till sig Cody Franson samt Mike Santorelli mot Olli Jokinen, Brendan Leipsic samt Nashvilles förste val i draften 2015.

Vi börjar analysen med att konstantera att jag är en aningens konfunderad över Nashvilles resonemang i den här affären. Vi börjar dock i Torontos ände, då den är lättast att analysera.

Cody Franson:
Att Cody skulle bytas, var det inget som helst tvivel om. Det var mer eller mindre spikat innan bytesfönstret öppnades, frågan var bara vart man skulle skicka den offensive backen. Fransons spel har inte fungerat med sina kedjekamrater och framförallt inte med sin backpartner Dion Phanuf. Dessutom verkar all diskussion om förlängningen av Fransons kontrakt i sommar ha strandat. Antingen blir han bortbytt innan dess och man får något annat för honom eller så låter man kontraktet löpa ut och man får inget alls. Lätt val för Toronto.

Mike Santorelli:
Lite samma historia som Franson. Har egentligen gjort ett rätt så bra jobb i Toronto med tanke på förutsättningarna men hans kontrakt löper ut i sommar och Toronto måste flytta på Cody nu för att få något för honom.

Summa kardemumma så skeppar Toronto två spelare som de ändå kommer bli av med i vår och riskerar att inte få något för dem. Det hade varit lönt om hållit kvar dem i laget om chansen att nå slutspel fanns inom räckhåll men den senaste tidens djupdykning i tabellen har effektivt tagit kål på all hopp om Stanley cup slutspel.

Nashvilles ände då, vad ger de upp i förhållande till vad de får?

Olli Jokinen:
Olli är gammal, börjar luta sig mot 36år. Han har dessutom fått lite speltid och när han väll varit på isen så har han spelats som ytterforward trots att han är bättre som center. Inget konstigt att man byter bort den här killen. Han passar inte i laget, dessutom är han en spelartyp som Nashville har överskott av: offensivt skickliga spelare med litet kroppsformat. Vad som är förvånande är att man byter till sig Santorelli som är nästan exakt samma typ av spelare. Liten kropp men med offensiva talanger, precis som Forsberg, Calle Järnkrok, Mike Ribeiro, etc. Det kryllar av spelare som Santorelli i Nashville framförallt i tredje kedjan. Man skeppar alltså ut Jokinen och tar in en spelare med nästan identisk spelstil. Jag tror den här affären kommer slå bakut för Santorelli och han kommer få svårt att få istid i det här laget. Jag förstår inte den här biten av affären alls.

Brendan Leipsic:
En liten prospect med oviss framtid. Har väldigt liten kropp. Dock verkar det vara en trend nyligen då små killar visar att de också kan spela hockey. En joker i affären men passar Toronto bra då de bygger om. Nashville har många talanger på väg in i sina bästa år och kan offra en chansning.

Draftvalet är inte mycket att orda om. Mycket tyder på att det blir ett sent draftval, Nashville har redan gjort sin ombyggnation och behöver stärka laguppstälning inför Stanley Cup istället. Toronto å andra sidan bygger om för fullt så de behöver så många första val de kan få draftsen.

Slutanalysen då?

Jag ser Toronto som en klar vinnare i den här affären. Den är helt logisk i deras synvinkel. De blickar framåt och bygger om. För två spelare som de inte skulle få något för, om de inte lyckats byta bort dem innan fönstret stängs, så får de istället ett draftval samt en möjlig rookie. Olli Jokinen har Dave Nonis redan gått ut officiellt med att de har som tanke att försöka byta bort till något slutspelslag som behöver fördjupning i sitt spel. Så även han är en bricka i nya Toronto, trots sin ålder. Skulle inga intressenter höra av sig, så är han fullt förmögen att fylla hålet efter Santorelli säsongen ut.

Nashville däremot förstår jag bara inte. Jag har redan gått igång på Santorelli, som har en spelstil som det redan finns överflöd utav. Jag har svårt att se vad han kommer bidra med som inte redan finns i det laget. Franson då? Ja, som förste backpar  kan Franson se sig i himmelen efter. Med Weber och Josi på listan så är det bara snällt ställa sig i kö. Volchenkov kommer inte flytta på sig, som Nashvilles största defensiva tillgång (Bortsett från Pekka Rinne då) så sitter han säkert. Seth Jones är en av många Nashville rookies som lyckas bra, kommer inte heller få mindre istid då Predators vill att han skall fortsätta sin utveckling. Kvar finns då backpartner till Mattias Ekholm i tredje backparet. Vilket är en dyr position för någon med med en lön på 3 500 000.

Enda fördelen som jag kan se affären ur Predators synvinkel är att de kan använda Santorelli för att fylla ut luckor som orsakas av skador. Men de kunde de likväl ha gjort med Jokinen. Franson kan fylla en funktion om någon back blir skadad men de har fått betala ett draftval och en prospect för den flexibiliteten. Nashville borde ha kunnat få mer ut av Jokinen affären än två spelare som egentligen inte fyller någon funktion i laget.



.