Hårdvaror och vinnare

Upplopsklockan ringer och snart är det dags. Stanley Cup nalkas och jag bunkrar upp för årets största sport händelse.  Det är lite för tidigt att på börja laganalyserna än, men jag kommer förmodligen påbörja arbetet nästa gång jag postar här på bloggen. Innan vi drar igång med slutspelet så måste vi ju däremot ha en klassisk "Trophy tracker" nu när säsongen börjar dra sig mot sitt slut. Vi rullar igång:

Hart Trophy

Som vanligt är det ett tufft race för den mest åtråvärda av alla priser. Ligans MVP, mest värdefulla spelare. I en säsong där vi saknar en 100+ poängskytt så ligger min röst på Corey Price i Montreal Canadiens. Med sitt absolut vattentäta målvaktspel så har han spikat igen Montreal målet och dessutom tagit Canadiens till toppen av ligan. I mina ögon den spelare som absolut haft störst betydelse för sitt lag. Alex Ovechkin verkar efter en trög start på säsongen göra en slutspurt mot andra platsen. Då Capitals nya coach sen vintras Barry Trotz lyckats få Ovi att ta ett helhetsansvar på isen så har han faktiskt i mina ögon levt upp till sin lön. Vilket jag inte ansett tidigare. John Tavares tar en tät tredjeplats. Han var hypad redan som draftpick och i år så har han verkligen lyft sitt Islanders till nya nivåer. Kommer han att tangera sitt eget årsbästa på 81poäng denna säsong?

Lady Byng Trophy

Delas ut till den spelare som visat prov på både skicklighet på isen och god sportmannaskap, eller översatt till begripligt språk: Tilldelas den nyckelspelare i ligan med lägst antal utvisningsminuter.Detroits Pavel Datsyuk ligger bra till här i år igen, med enbart åtta minuter i utvisningbåset på hela säsongen. Det blir i såna fall femte gången han vinner pokalen, vilket i sin tur visar på vilken enastående spelare Pavel egentligen är. Chicagos Patrik Kane ligger bra till med sina 10 utvisningminuter, San Jose´s Logan Couture är också en kandidat med sina 12 utvisningminuter.

Vezina Trophy

Förmodligen den enklaste att förutspå. I höstas var loppet lite mer osäkert och allt pekade på Pekka Rinne. Runt omkring jul blev dock Pekka omkörd av  Corey Price som har dominerat hela våren. Corey Price som Vezina Trophy vinnare med Pekka Rinne som välförtjänt tvåa. Cory Schneider självklar trea som förmodligen kunnat utmana de övriga två i ett bättre lag.

Calder Trophy 

Filip "Lill-Foppa" Forsberg verkar bli omkörd på mållinjen av "Johnny Hockey", Johnny Gaudreau. Hela säsongen har han luggit i "Lill-foppas" fotspår och jagat i poängligan för nykomlingar, för att nu nyligen passera. Välförkänt enligt mig då Johnny Hockey har haft en enorm betydelse i sitt lag, Forsberg däremot har haft en liten fördel av att spela i ett av NHL´s bästa lag. Tredjeplatsen då? På håret jämnt mellan John Klingberg och Aaron Ekblad enligt mig. John har fler poäng på färre matcher, Aaron spelar ruskigt bra för sin ålder och har tre år tillgodo på John Klingberg.

Art Ross trophy

Ligans poängkung. Totalt öppet race här. Ovechkin leder med en poäng över Crosby, Tavares, Bäckström. Kan egentligen sluta hur somhelst men jag tror Ovechkin eller Tavares tar hem slutspurten. Crosby är också ett alternativ. Skulle vara riktigt kul ifall Bäckström norpade trofén framför lagkamratens näsa!

James Norris Trophy

Ligans bäste back. Erik Karlsson ligger riktigt bra till för denna i år. I mina ögon förtjänar han den och han får min röst. Han leder poängligan bland backar. De matcher jag har sett honom i år har han varit fenomenal och hans utspel ur blå zon är bättre än någonsin. Roman Josi som klar tvåa, inte många som lyckats med konststycket att överglänsa Shea Webber, Josi har lyckats med just detta i år. Tredjeplatsen säger jag PK Subban med viss tvekan. Duncan Keith och Drew Doughty är två minst liks värda kandidater till tredjeplatsen.

Conn Smythe Trophy

Årets mest betydelsefulla spelare i slutspelet. Stanley Cup har ju inte börjat än så denna återkommer vi till längre fram.

Bill Masterton Trophy

Den här fina pokalen glöms ofta bort. Den tilldelas den spelare som trots enorma motgångar utanför isen visar stort prov på uthållighet och kärlek till hockeyn. Några exempel pristagare:

2013-2104 Dominic Moore återvände till hockeyn efter en 18 månaders långt uppehåll för att ta hand om sin döende fru med levercancer.

2012-2013 Josh Harding höll nollan efter sin förta diagnos av MS. Var sedan borta 33matcher för att återvänd raka vägen in Stanley Cup slutspelet.

Årets pristagare då? Det är ju nästan omöjligt att gradera tragedier men min gissning är.

1. Rich Peverley´s karriär slutade med en hjärtattack på bänken 2014 säsongen. Hela NHL stod stilla när detta inträffade.  Nu är han tillbaka som coach i AHL och försöker komma tillbaka in i hockeyns värld. Videon till den tragiska händelsen hittar ni här.

2. Olli Maatta är kanske historiens mest olycksdrabbade rookie. Lovande talang med framtiden för sig. I Våras opererade han axeln och förväntades vara borta 4-6månader. Olli kämpade sig tillbaka lagom till säsongstarten. Någon vecka efter permiären tillkännages att Olli skall operera bort en eventuell cancer tumör i nacken. Han är tillbaka på isen i November men blir i December diagnosierad med påssjuka. När han kommer tillbaka i Januari så slår han upp sin gamla axelskada och måste operera återigen vilket resulterar i att han missar hela säsongen. 20 åringen gjorde 9 poäng på 20 matcher.

3. Nick Foligno har sin livs säsong som kapten för Columbus. Vad många inte vet är att hans nyfödda dotter under året kämpat med ett allvarligt hjärtfel och varit nära döden. Det verkar i alla fall som att allt slutat väl för Nicks dotter.

Ted Lindsay Award

NHL´s mest värdefulla spelare enligt spelarna. En av de svåraste troféerna att förutse då det handlar så mycket om hur saker och ting upplevs på isen. Min gissning är Tavares, Price eller Ovechkin i år igen. Kanske Crosby.

Jack Adams Award

Årets bästa coach, eller den coach som bidragit mest till sitt lag. Winnipeg Jets Paul Maurice poppar upp i min skalle som en given kandidat. Han har verkligen lyckets forma ett riktigt kämparlag som är en fröjd att se. Barry Trotz i Washington har också gjort ett kanonjobb och är den första coach som lyckats få 100% utdelning av Ovi. Kan vara nyckeln till conference final. Jon Cooper har också gjort ett kanonjobb genom lyfta fram Tampas ungdomar och dessutom lyckats få dem till att bli en offensiv maskin. Tampa har snittat fler mål per match än något annat lag i NHL och merparten står Tampas ynglingskedja för. Inte nog med att de är unga, kolla hur de draftades: Palat i sjunde rundan, Kucherov i andra rundan och Johnson missades helt i draften. Snacka om att bygga guld av bly.

Frank J Selke Award.

Årets bästa defensiva forward. Teows är ju alltid en bra kandidat här. Datsyuk har ju vunnit välförtjänt många gånger och han är inte sämre i år. Personligen håller jag nog Ryan Getzlaf som favorit i år bra teckningsprocent och flest blockerade skott av en forward..

William M. Jennings Award.

Henrik Lundqvist ligger bra till här, Corey Crawford på andra plats och Carey Price trea. En ren statistik pokal som tilldelas den målvaks som släppt in minst mål men spelat över 25 matcher för sitt lag.

King Clancy Award

Tilldelas den spelar som visat bäst ledarskap både på isen och även bidragit till sitt samhälle runt sig. Den här är väldigt svårt att bedöma enligt mig då jag inte har tillgång till vilka fonder spelarna har startat eller om och vart de skickar bidrag. Det framgår också väldigt sällan i tidningsartiklar och webbpublikationer ifall det är spelaren på eget initiativ som åkt till sjukhuset (eller annan humanitär aktivitet) eller ifall det är klubbens PR avdelning som beordrat det. Jag hoppar att ranka den här då jag inte har all information.

NHL Foundation Award.
  
Tilldelas den spelare som applicerar hockeyn grundvärderingar; Uthållighet, Laganda och Hängivenhet i samhället utanför Hockeyn. Den här är precis som King Clancy Award väldigt svår bedömd då det är svårt att veta vad spelarna gör på eget intiativ och vad som beordras av Klubbens PR avdelning. Jag vet att Jordin Tootoo i New Jersey blivit nominerad av sin klubb tack vare det arbete som Jordin Tootoo lagt ner på självmordbenägna individer efter hans egen brors självmord 2002. Slänger ut en gissning på honom som finalist.

Maurice "Rocket" Richard Award

Tilldelas den i grundserien som gjort flest mål. Alex Ovechkin kommer vinna denna, inget snack om saken. Han leder med sju mål före Stamkos för tillfället och verkar inte ha några tankar på att slå ner på tempot. Stamkos välförtjänt två, hade förmodligen kunnat utmana om titeln ifall inte Tampa´s andrekedja spelat så förbannat bra och tagit istid från honom. Rick Nash förmodligen trea.

Mark Messier Leadership Award

Tilldelas den spelare som visat bra ledaregenskaper genom att leda sitt lag genom eget exempel på isen, motivera sina lagkamrater och bidra till samhället. Priset delas ut och finalisten väljs av självaste Mark Messier själv. Henrik Zetterberg ligger bra till för att kunna bli den tredje svensk som tilldelas priset. Dallas Stars Jamie Benn är ett andra alternativ som visat enorm ledarstil i många år. David Backes är också en kapten som visat klass på isen och föregått med bra exempel.

NHL General Manager of the Year

Som titeln säger. Årets GM. Lite tidigt att avgöra den här pokalen då vi inte har sett frukten av transferfönstrets utdelning än. En klar finalist i mina ögon är Steve Yzerman, Tampa Bay Lightning. Han har visat oerhörd spelarbedömningsförmåga när han fångat in talanger som Palat, Kucherov, Paquette, Johnson, vilka byggt en bra grund i Tampa. Garth Snow har gjort ett jättejobb i Islanders och äntligen lyckats få detta anrika lag till toppen. David Poile i Nashville Predators har lyckats bygga en effektiv offensiv på en kostsam defensiv grund.

NHL Rebound´s egna fighting och tackle powerlist!!

Då alla spelaranalyser var avklarade inför traden så lovade jag i det här inlägget att jag skulle återkomma med en lättsmält Power ranking när fönstret stängdes.

Vad passar då som kontrast till tunga och intellektuella spelaranalyser med massa statistik och tänkande? En riktigt ostigt köttlista såklart! Det är ju svårt att läsa den här listan utan att dra sig till minnes det här inlägget.

NHL Rebound´s egna fighting och tackle powerlist!!

10, Gabriel Landeskog visar vad skåpet ska stå.

Den före detta Calder vinnaren visar att han kan boxas och att det gör ont att gå upp emot honom. Här mot Andrew Ladd Winnipegs hårdföra lagkapten. Resultatet? Enligt 209 röstande personer på www.hockeyfights.com/ bedömdes Landeskog som vinnare med hela 93.8% procent. Själva fighten rankas som den sjätte bästa på hela säsongen. Inte dåligt för en 22 åring.

9, Dustin Byfuglien tacklar på!



Jag skulle kunna skriva en hel lista på bara den här killens tacklingar. Denna sammanställning är en av anledningarna till att Dustin anses ha högst nöjesvärde i hela NHL denna säsong.

8, Roussel får Torontostjärnan att flyga!

 



Vänta tills ni ser tacklingen från den andra vinkeln. Snacka om flygande Center!

 

 

7, Marc Methot visar ett klassexempel på en höfttackling. 



Marc Methot visar upp en av sina favoriter. Hans höfter har faktiskt ett eget twitterkonto, så känd är hans höftackling. Bäst i ligan på detta kanske?

6, Cody Mcleod, NHL´s mest hängivna enforcer/agiator?

 Cody Mcleod har gladeligen tagit på sig skitgörat i Colorado. Med hela arton slagsmål så leder han ligan. Tyvärr har han bara vunnit hälften av dem, men nog ställer han upp för sina kamrater. 

5, Road to dokumentärernas uppsving av mickade spelare.

 



Dessa "Trash Talk" videos är rätt så svåra att hitta enhetliga till rätt säsong. Så ni får stå ut med att denna ovanför inte är säsongsenlig. Hursomhelst rent guld som visar hur snacket går på isen. 

 

4. Årets Bad Boy nykomling, Tom Wilson?

 

 





20 år är väldigt ungt för någon att klä sig i Enforcer/Agiatior rollen. Med över 150+ tacklingar och 11 slagsmål så är denna ungdom en av de mest tongivande fighterna i spelet. Vanligast är att enforcers/agiatiors kliver in i sina roller vid 23-25års åldern. En 20åring som dessutom draftades i första rundan är ovanligt, dessa brukar få mogna i farmarligorna innan de tar steget upp. 

 
3. Flest PIM: Steve Downie.



Har flest utvisningsminuter i NHL. En riktig värsting av den värsta sorten. Liten i kroppen och drar sig inte för att gå över regelboken. Tar även en hel del onödiga och dumma utvisningar. Fått som mest en 20 match avstängning för en totalgalen tackling, blev i farmarligan avstäng för att ha slagit en domare med klubben (oavsiktligt enlig mig som sett videon). Kanske en av NHL mest hatade spelare. Känd för att sakna spärrar på isen och att vare en hetsporre.

2. Ligans hårdaste tacklare?

 



Sedan Scott Stevens pension så håller jag Dion Phaneuf  som den absolut hårdaste open ice tacklaren i NHL. En del kanske sparkar på mig och säger att Kronwall borde få titeln men enligt mig så är Dion snäppet vassare. Bägge två ligger dock i lä gentemot den legendariska Hall of Famern Scott Stevens.  

1. Vem väljer ni som titelmästaren?





Athony Peluso vs Luke Gazdic. Dessa två ses som ärkerivaler. Det förväntas nästan av dem att de ska gå upp emot varandra och göra upp om ligatiteln. Gazdic ny för i år, Peluso med bara ett år i ryggen. Bägge två är ligans absoluta enforcers och har inte förlorat en match (Förutom mot varandra). Ryan Reaves har gett de bägge en bra fight men ingen har vunnit över dessa killar än. När man jämför enforcer så är det dessa killar man jämför med. 2015 års bästa Enforcers, vilken är er favorit?

 

 





Mer tradeanalys!

Det börjar närma sig deadline på årets transferfönster, rättare sagt en och en halv timme kvar när jag öppnar upp det här fönstret på datorn. Det har varit ett spännande fönster och schackpjäserna har bytt plats inför slutspurten till Stanley Cup. Blockbuster traden som jag skrev om i det här inlägget mellan Buffalo och Jets måste ses som den största och mest unika. Torontos utförsäljning av Cody Fransson och Mike Santorelli kommer helt klart på en andra plats.

I övrigt då vad har hänt?

• Torontos väntade massförsäljning av spelare har uteblivit. Visserligen har man skeppat iväg Fransson och Santorelli, men det är ändå betydligt mindre aktivitet än vad man har väntat sig. Jokinen lämnade Toronto nu idag men måste ses som en förlängning av affären med Nashville och var rätt så väntat. Att de däremot bara fått in ett 6th round pick i draften plus en medioker forward som passerat bäst före datum tillbaka ses nog som en besvikelse i hockeyns huvudstad.  
• Winnipeg har redan börjat få utdelning av av sin affär med Buffalo. Enligt mig är det här årets smartaste affär ur bägge teamens synvinkel. Buffalo´s utdelning kommer dock inte att synas för i slutet av nästa säsong.
• Toronto bytte till sig flest Draft Picks hela fem stycken, sex stycken draftval nu då de skeppade iväg Holzer mot Brewer och ett sjätteval 2016 i en sista minuten uppgörelse. Buffalo inte långt efter med också fem, men bytte också bort en. Fullt naturligt då bägge lagen står inför en stor ombyggnad. 
• Edmonton Oilers satsar stort inför 2015 års draft. Tre stycken draftval inför kommande draften införskaffades i och med utskeppandet av David Perron och Jeff Petry. Med spelare som Taylor Hall, Ryan Nugent-Hopkins, och Nail Yakupov så står Edmonton inför ett guldläge att tillhöra toppenskiktet i tabellen om två år. Förutsatt att ledningen nu inte ställer till det, vilket har varit en lång tradition sen åttiotalets slut. 
• Minnestoa Wilds inköp av Devan Dubnyk måste ses som en av fönstrets mest lyckade affärer. Mot en ynka 3th pick så har Wilds införskaffat en målvakt som direkt slagit sig in bland NHL´s topp tio målvakter. Sen införskaffandet av Dubnyk så har Wilds klättrat till tabellen ända till en Stanley Cup plats, vilket sågs föga troligt i höstas.
• Ottawa Senators passivitet har förvånat många, inklusive mig. Kanske samlar de kraft inför sommaren och är säker på att kunna förnya med de spelare vars kontrakt går ut, eller så har de kapitalt misslyckats att införskaffa ett par gratis draft picks.
• Philly´s GM Ron Hextall står nog för den mest briljanta förflyttningen av spelare då han effektivt bytte till sig ett förstaval, samt ett andre och ett tredje val i årets draft, dessutom en ett fjärde rundas val 2016 som kan förbättras. Smart manövrande av Hextall som lyckades utnyttja Stanley Cup aktuella lags situation till max för högsta möjliga inkomst.
• NHL mest rörande transfer genom tiderna genomfördes av Wilds. Förutsatt att historien är sann dock.
• Rangers går all-in med siktet på Stanely Cup bucklan. Går det inte vägen i år så står Rangers inför en svår tid framför sig då de senaste årens uppgraderingar kostat mycket i form av draftval. De har inte haft ett första draftval sedan 2012. När de nu bytt bort sitt 2016 första val så står de toma fram till 2017. Införskaffandet av Yandle kan ge dem det Power Play som kan bli avgörande. Starkt vågspel av Glen Sather, som måste ses som den mest rutinerade personen i Hockeyvärlden. 

Power Forward, Speluppläggare, Sniper, Two-way forward.

Det är skillnad även på duktiga spelare. Crosby, Ovi och Stamkos är helt olika spelare med olika för och nackdelar. På dessa för och nackdelar byggs ett lag och ett spelsystem upp. För att lättare identifiera dessa spelares förmågor så kategoriserar man spelare efter deras spelstil och fördelar. De riktigt bra spelarna kan falla in flera av kategorierna. Ovi, är ett praktexempel då han både är sniper och powerforward, gamla "Foppa" var både power forward och speluppläggare, Gretzky ett annat exempel som var både sniper och spelupplägare.

Power Forward
En Power forward är en spelare som utnyttjar sin kropp och fysik för att få fördelar i spelet. Relativt hög tacklingfrekvens, offensivt producerande statistik, stort kroppsformat, är typisk statistik som sticker ut. Att stå framför mål och gruffa är en typisk power forwards roll. Deras fysik brukar medföra att de är bra sargarbetare i hörnen.

En David Backes Tribute. Kolla in spelstilen.

Spelupplägare  
Om power forwarden är ett lags muskler så är spelupplägarna hjärnan. När Gretzky slog igenom på början av åttiotalet så revolutionerade han hockeyn. Som en av de första i nordamerikansk hockey började han flytta pucken istället för sig själv. Tidigare var det allmänt vedertaget att spelaren själv individuellt förde pucken in mot mål. Gretzky´s hockey IQ och snabba blick för spelet möjliggjorde en ny spelstil där man hade spelare som "lade upp" ett passningspel för att öppna upp motståndarna och generera chanser.

En av många Crosby Tribute

Sniper
Man behöver mål för att vinna hockey matcher. En Sniper gör just det. En Sniper kännetecknas alltid av en hög målstatistik samt duktiga offensiva förmågor. En bra sniper brukar vara teknisk med puck, ha ett hårt och pricksäkert skott, och snabba skridskor.

Stammer Time!

Two-way forward
En forward som skall bidra lika mycket defensivt som offensivt. Varje år delas "Selke´s Award" ut till den duktigaste defensiva forwarden i ligan. Bra positionering både i offensiv och defensiv zon, hög tekningsstatistik, hög plus minus skillnad är typiska kännetecken.

Herr Z visar vägen.

Vilka kategorier till hör då de olika spelarna. Jag listar 5 av mina personliga favoriter nedanför:

Power Forwards:

1. Wayne Simmonds
Även om han är i minsta laget för en Power Forward så syns det inga antydningar i hans spelstil att så är fallet. Ligans absolut bästa framförmål spelare. Totalt omöjlig att få bort och gör mestadels av sina mål just här. Ligger högt i powerplay statistiken varje år, och tacklar frekvent. En typisk power forward men med ett lite mindre kropssformat.

2. Nick Bjugstad
1,98 hög samt 98 kilo rena muskler så har Nick formatet som krävs för att spela power forward. Att han dessutom har ett snabbt avslut och en bra offensiv blick för spelet bidrar ju också.

3.Nick Foligno
Slår igenom först i år som Power Forward. Har fram tills i den här säsongen betraktas som en effektiv grinder, men i år har poängen hängt med tacklingarna och grovjobbet. 55 poäng på 56 matcher är personbästa för Nick, samtidigt som han fortfarande hinner med att snitta 2,67 tacklingar per match. Vilket är högt.

4.David Backes
Duktig tacklare som utnyttjar sina 100kg till maximal kraft i sargen. Har bra offensiva instinkter, spelar med ett stort hjärta och verkligen ger allt för sitt lag.

5.Troy Brouwer
Washington Capitals trogne power forward. Fem konsekventa 30+ poängsäsonger i ryggen så går Troy som tåget. Att han dessutom tacklar som ett lok och både har snabbhet och positionering är ju bara ett plus i ryggen. Snittar 2,47 tacklingar per match.  

Speluppläggare:

1. Tyler Johnson
Är den bidragande orsaken till att ligans för tillfället bästa kedja går så pass bra som den gör. Palat-Johnson-Kucherov är ostoppbar både defensivt och offensivt. Tyler är mästerdirrigenten bakom hela symfonin.

2. Sidney Crosby
Tror inte den här killen är okänd för någon som kommit på besök här. Ligans bäste speluppläggare och en ikonifiering av spelarrollen.

3. Henrik Sedin
Sveriges duktigaste speluppläggare. I mina ögon vassare passare än bror sin. Verkar som bekant ha en naturlig kemi med sin tvillingbror Daniel.

4. Joe Thornton
Sharks rutinerade speluppläggare har en given plats i listan. Har utmärkt puckkontroll samtidigt och han har storlek och en bra blick för spelet. Med nästan 16 säsonger i ryggen så vet han hur pucken skall slås.

5. Niklas Bäckström
 Har visserligen ett tacksamt jobb. Det finns otacksammare jobb i ligan än att vara spelupplägare till Ovi. Det sagt så leder Bäckström poängligan, Art Ross Trophy nästa?

Sniper

1. Steven Stamkos
"Stammers" direktskott är ökänt. Ligans absolut bästa direktskott framförallt ute på vänsterkanten. Stamkos har varit en stabit målskytt för Tampa och kommer fortsätta vara det i flera år.

2. Alexander Ovechkin  
Strålande offensiv spelare. Har ett laserliknande skott. Skulle egentligen kunna placera sig bland de bästa Power Forwarderna likaså tack vare sin enorma kroppshydda och fysiska stil. Snittar 3,62 tacklingar per match vilket är väldigt högt.

3. Rick Nash
Så länge Rick fortsätter att spotta ut mål så kommer Rangers vara farliga. Fruktansvärt snabb, med bra kroppshydda samtidigt som han är målsäker.

4. Vladimir Tarasenko
Extrem Puckkontroll. Utmärkt en mot en spelare som är väldigt teknisk. Har ett bra avslut och är giftig i zonen. Dessutom har han åren framför sig då han bara är inne på sin andra säsong.

5. Max Pacioretty
Oerhört snabb spelare. Har kroppstorlek och tuffhet för att också bidra nere i sarghörnen. Har ett oerhöt hårt wristskott.

Two-way forwards

1. Henrik Zetterberg
Ligans kanske mest allround spelare. Tror till och med han skulle kunna spela försvarare på NHL nivå. Offensivt skicklig och ett hockey geni.

2. Jonathan Toews 
Oerhört skicklig spelare som liksom Z kan allt. Tar ett väldigt stort ansvar och bidrar både offensivt och defensivt. Förmodligen en av ligans mest eftertraktade spelare. Har vunnit Selke trophy en gång.

3. Patrice Bergeron
Ligan duktigaste tekare. Är duktig offensiv. Har vunnit Selke trophy två gånger.

4. Pavel Datsyuk
Har konsekvent varit med i diskussionen ligans bästa defensiva försvarare i snart 10 år nu. Vunnit Selke Trophy hela 3 gånger.

5. Ryan Getzlaf
Offensivt skicklig men framförallt tar han sitt offensiva ansvar. Finns ingen annan spelare i ligan som täcker fler skott än Ryan Getzlaf. Hela 75 gånger har han täckt skott, vilket han leder ligan bland forwards med. Är även en grym tekare.

Svenska rookien som smugit in under radarn.

Det är alltid kul när nya svenskar slår igenom i NHL. Forsberg leder ju som bekant Calder racet, och mycket lutar åt att Sverige får sin tredje Calder vinnare genom tiderna i sommar. En svensk som däremot gått under radarn är John Klingberg, Dallas offensiva back.

På 42 matcher har Klingberg presterat 30 poäng, +13 (I ett lag som har erkänt dålig försvar), samt en istid på 21:37 per match. Det är imponerande siffror även bland redan bland etablerade offensiva backar. Klingbergs 0,7 poäng per match ger honom en 11:e placering i ligan med namn som Keith Yandle, Viktor Hedman, Dustin Byfuglien, Sami Vatanen bakom sig. Detta är alltså på hans rookiesäsong som 22:åring. Väldigt imponerande. Det som däremot sticker ut extra mycket är hans skott procent. Med en skottprocent på hela 15% så är han även i toppen på ligan. Däremot har han bara 65 skjutna skott. Skall bli intressant att se hur hans skottprocent ökar i takt med att han utvecklas och vågar ta fler skott.

 

Ja ni ser själva, ingen dålig bössa.

Stimulerande att svenskarna utveklar allt fler offensiva backar. Oliver Ekman-Larsson, Erik Karlsson, Viktor Hedman och nu nyligen John Klingberg. Bådar bra till World Cup. 

Tradeanalys igen, Leafs och Predators.

Okej nu var det dags igen. Ni får ursäkta antalet spelaranalyser, men det är högsäsong för utvärdering av spelare i och med mitten av säsongen samt trade deadlinen som närmar sig. Jag lovar att kompensera med någon lättsmält powerlista sen när bortbyttarsäsongen tagit slut.

Nashville slog på stora köpartrumman i dagarna när de bytte till sig Cody Franson samt Mike Santorelli mot Olli Jokinen, Brendan Leipsic samt Nashvilles förste val i draften 2015.

Vi börjar analysen med att konstantera att jag är en aningens konfunderad över Nashvilles resonemang i den här affären. Vi börjar dock i Torontos ände, då den är lättast att analysera.

Cody Franson:
Att Cody skulle bytas, var det inget som helst tvivel om. Det var mer eller mindre spikat innan bytesfönstret öppnades, frågan var bara vart man skulle skicka den offensive backen. Fransons spel har inte fungerat med sina kedjekamrater och framförallt inte med sin backpartner Dion Phanuf. Dessutom verkar all diskussion om förlängningen av Fransons kontrakt i sommar ha strandat. Antingen blir han bortbytt innan dess och man får något annat för honom eller så låter man kontraktet löpa ut och man får inget alls. Lätt val för Toronto.

Mike Santorelli:
Lite samma historia som Franson. Har egentligen gjort ett rätt så bra jobb i Toronto med tanke på förutsättningarna men hans kontrakt löper ut i sommar och Toronto måste flytta på Cody nu för att få något för honom.

Summa kardemumma så skeppar Toronto två spelare som de ändå kommer bli av med i vår och riskerar att inte få något för dem. Det hade varit lönt om hållit kvar dem i laget om chansen att nå slutspel fanns inom räckhåll men den senaste tidens djupdykning i tabellen har effektivt tagit kål på all hopp om Stanley cup slutspel.

Nashvilles ände då, vad ger de upp i förhållande till vad de får?

Olli Jokinen:
Olli är gammal, börjar luta sig mot 36år. Han har dessutom fått lite speltid och när han väll varit på isen så har han spelats som ytterforward trots att han är bättre som center. Inget konstigt att man byter bort den här killen. Han passar inte i laget, dessutom är han en spelartyp som Nashville har överskott av: offensivt skickliga spelare med litet kroppsformat. Vad som är förvånande är att man byter till sig Santorelli som är nästan exakt samma typ av spelare. Liten kropp men med offensiva talanger, precis som Forsberg, Calle Järnkrok, Mike Ribeiro, etc. Det kryllar av spelare som Santorelli i Nashville framförallt i tredje kedjan. Man skeppar alltså ut Jokinen och tar in en spelare med nästan identisk spelstil. Jag tror den här affären kommer slå bakut för Santorelli och han kommer få svårt att få istid i det här laget. Jag förstår inte den här biten av affären alls.

Brendan Leipsic:
En liten prospect med oviss framtid. Har väldigt liten kropp. Dock verkar det vara en trend nyligen då små killar visar att de också kan spela hockey. En joker i affären men passar Toronto bra då de bygger om. Nashville har många talanger på väg in i sina bästa år och kan offra en chansning.

Draftvalet är inte mycket att orda om. Mycket tyder på att det blir ett sent draftval, Nashville har redan gjort sin ombyggnation och behöver stärka laguppstälning inför Stanley Cup istället. Toronto å andra sidan bygger om för fullt så de behöver så många första val de kan få draftsen.

Slutanalysen då?

Jag ser Toronto som en klar vinnare i den här affären. Den är helt logisk i deras synvinkel. De blickar framåt och bygger om. För två spelare som de inte skulle få något för, om de inte lyckats byta bort dem innan fönstret stängs, så får de istället ett draftval samt en möjlig rookie. Olli Jokinen har Dave Nonis redan gått ut officiellt med att de har som tanke att försöka byta bort till något slutspelslag som behöver fördjupning i sitt spel. Så även han är en bricka i nya Toronto, trots sin ålder. Skulle inga intressenter höra av sig, så är han fullt förmögen att fylla hålet efter Santorelli säsongen ut.

Nashville däremot förstår jag bara inte. Jag har redan gått igång på Santorelli, som har en spelstil som det redan finns överflöd utav. Jag har svårt att se vad han kommer bidra med som inte redan finns i det laget. Franson då? Ja, som förste backpar  kan Franson se sig i himmelen efter. Med Weber och Josi på listan så är det bara snällt ställa sig i kö. Volchenkov kommer inte flytta på sig, som Nashvilles största defensiva tillgång (Bortsett från Pekka Rinne då) så sitter han säkert. Seth Jones är en av många Nashville rookies som lyckas bra, kommer inte heller få mindre istid då Predators vill att han skall fortsätta sin utveckling. Kvar finns då backpartner till Mattias Ekholm i tredje backparet. Vilket är en dyr position för någon med med en lön på 3 500 000.

Enda fördelen som jag kan se affären ur Predators synvinkel är att de kan använda Santorelli för att fylla ut luckor som orsakas av skador. Men de kunde de likväl ha gjort med Jokinen. Franson kan fylla en funktion om någon back blir skadad men de har fått betala ett draftval och en prospect för den flexibiliteten. Nashville borde ha kunnat få mer ut av Jokinen affären än två spelare som egentligen inte fyller någon funktion i laget.



.

Pekka Rinne omkörd i kampen om Vezina Trophy?

Under hela hösten så var det få som tvivlade att Vezina Trophy skulle landa hos Pekka Rinne. Hans räddningsprocent stod i en klass för sig och han var en stor bidragande orsak till Predators framgångar.

Sedan dök Corey Price upp. Corey Price har länge varit erkänds som en av ligans bättre målvakter men har fått kritik för sitt aggresiva bemöttande av skott samt bristande vinnarinstinkt. I mitten av december 2014 hände dock något. För Price är het nu. Det är utan tvekan hans förtjänst att Canadiens har tagit över första platsen i Atlantic division. Han har gått om Pekka Rinne i räddningsprocent på bara två månader, han har dessutom fler bemötta skott än Rinne. Håller Price den här trenden så kommer han utan tvekan att köra om Rinne i racet om Vezina Trophy.

En relativt ny tribute film till Price. Kolla på hans placering, hur han placerar sig precis i utkanten på den blå målvaktsisen. Denna positionering är en av hans främsta kännetecken.



Övriga målvakter då?

Steve Mason:
Ligans bästa handske är skadedrabbad i år, har lite problem med höften som inte vill läka.

Henrik Lundqvist:
"The King" gör en konsekvent säsong. Lever upp till förväntningarna på en första målvakt i NHL. Dock inte tillräckligt bra för att på allvar kunna tävla om Vezina Trophy, behöver öka sin räddningsprocent lite till för att på allvar vara med i slutspurten.

Marc-Andre Fleury:
Ligans bästa målvakt när han är på topp, är den målvakt i ligan som hållit nollan flest gånger i år. Har tyvärr precis som tidigare säsonger problem med att hålla en jämn nivå. Det spelar ingen roll om man håller nollan ena matchen för att släppa in 4 mål i nästa.

Craig Anderson:
Precis som Steve Mason så är Craig skadedrabbad. Har dessutom en ung målvakt bakom sig som choacherna väljer att ge istid till.

Brian Elliot:
Missade ett tiotal matcher under hösten. Spelar dock bra nu efter skadan och kan dyka upp i diskussionerna om Vezina Trophy längre fram i säsongen. En förutsättning är dock att Price eller Rinne tappar kontinuitet eller blir skadade.

Cory Schneider:
Enkelt och rakt fram sagt: han spelar i ett för dåligt lag. Schneider statistik är orättvis vinklad på grund av det dåliga spel som Devils spelar. Han får ta flest skott i hela ligan, men håller ändå en hög räddningsprocent. Vezina Trophy grundas tyvärr på en hel del statistik och Schneider är bättre än hans räddningsprocent.

Kari Lehtonen:
Spelar visserligen för ett erkänt offensivt lag med bistande defensiv, men hans 90,8 i räddningsprocent hör inte hemma i en diskussion om NHL´s bästa målvakter. Snittet för ligan brukar ligga på 91%. Kan dock storspela ibland men behöver ett jämnare resultat.

Tukka Rask:
Precis som Lundqvist gör han en bra och konsekvent säsong. Måste däremot lyfta sin räddningsprocent lite till för att på allvar vara med i matchen.

Braden Holtby:
Böjar nå sina bästa år. Spelar väldigt bra. Skall bli intressant och se hur han växer i vår i och med att Capitals börjar resa sig från den dåliga hösten. Fortfarande för oslippad för att på allvar kunna nå upp till de magiska 93% som krävs för att vara aktuell för Vezina Trophy.

Robert Loungo:
Om Holtby är för oslipad så är Loungo sönderslippad. Har imponerande siffror för hans ålder och är en viktig kugge i Florida, men börjar närma sig 40. Är tyvärr lite för konservativ i sin stil, men har ändå sin andra 92% säsong i rad.

Devan Dubnyk:
Har storspelat sedan traden till Minnesota Wilds. För tidigt för att säga om det bara är en tillfälig förtroende boost eller ifall Dubnyk menar allvar med sitt spel. Lite för sent på säsongen för att han skall kunna vara med på allvar och tävla om Vezina, men definitivt en kille att hålla koll på nästa säsong.

Michael Hutchinson:
Kul för Jets att deras målvakttalang slår igenom i år. Tyvärr för några matcher i år samt 92% lite för lågt för att på allvar kunna tävla om ligans titeln som ligans bästa målvakt. Gör däremot ett kanon år som rookie klassad.